Det är det sista jag kollar innan jag går och lägger mig, och på morgonen förundras jag över hur många nya inlägg jag har att gå igenom. Aktiviteten är enorm och jag ser dagligen nya personer värda att följa och inser att man inte kommer kunna ta till sig all den information som rullar förbi i flödet.
Sen går jag in på idg.se och läser att Google+ är dödsdömt, och att aktiviteten sjunker för varje dag. Jag läser om vilket enormt misslyckande Google+ är. Jag kollar på aftonbladet för att se om det är sant, troligen för de har ingen artikel alls om Google+. DN brukar vara en säker källa, men deras sökfunktion verkar inte heller klara att söka på Google+ så tjänsten är nog död där också om den ens hann starta, osäker på det.
Däremot såg jag det fanns några hjältar, de hade lyckats svara på frågor via Facebook. Det är vad jag kallar nyheter! Själva fick vi bara se Dalai Lama ha en hangout med Desmond Tutu när han inte fick visum till Sydafrika. Det var en ganska liten händelse så jag förstår den inte var värd att nämna.
Jag kikar in på den nya funktionen “massmedial matematik” och ser att Google+ har minskat 60% i aktivitet, snabb koll på dödsrunan G+ så framgår det att folk har räknat ut att det tydligen var en ökning med 513% egentligen, men den siffran säljer troligen inga lösnummer.
Frågan är nu helt enkelt, varför? Varför denna rapportering om Googles misslyckande?
Google+ har idag 40 miljoner användare, men jag tänker inte påpeka att det är det snabbast växande sociala mediet någonsin eftersom Google har en befintlig användarbas som är större än någon annan har (1 miljard söker på Google, 200 miljoner använder gmail). Nej, vi får leta någon annanstans, i något annat fenomen.
Och in kommer den sociala mediaeliten, med sig har de jantelagen under armen. Experterna, experter dubbade av sig själva och av medierna (när någon ska intervjuas måste det tituleras expert av trovärdighetsskäl) berättar gladeligen att Google+ är dömt att misslyckas, för när de loggade in på Google+ för första gången så hade ingen av deras trogna twitterföljare lagt till dem. De var nu gurus utan publik, den insikten gjorde ont. Helt klart var detta en plattform som var död innan den lanserades för de skulle nu bli tvungna att bevisa varför man skulle följa dem, ännu en gång.
Så, inför medias oändliga beundran berättade de utförligt, glada över att slippa de 140 tecknens fängelse, med otaliga ord. Se mina vänner, jag och jantelagen är överrens, det är dömt att misslyckas. Media applåderade, experterna eniga och en jätte som kan misslyckas. Må detta ske!
När Sean Parker i en intervju berättar en hel del om Facebook, Google och Spotify rapporterar svensk media att Sean sagt Google+ inte har en chans, internationell media rapporterar att han sa att Facebook tappat sina power users till Google+ och Twitter.
Man ser det man vill se, och än en gång vill alla vara profeten och vara först med dödförklara. Självuppfyllande profetia? Nej, inte heller denna gång, för Google+ är mer vitalt än något annat jag sett.
/Johan
Sen går jag in på idg.se och läser att Google+ är dödsdömt, och att aktiviteten sjunker för varje dag. Jag läser om vilket enormt misslyckande Google+ är. Jag kollar på aftonbladet för att se om det är sant, troligen för de har ingen artikel alls om Google+. DN brukar vara en säker källa, men deras sökfunktion verkar inte heller klara att söka på Google+ så tjänsten är nog död där också om den ens hann starta, osäker på det.
Däremot såg jag det fanns några hjältar, de hade lyckats svara på frågor via Facebook. Det är vad jag kallar nyheter! Själva fick vi bara se Dalai Lama ha en hangout med Desmond Tutu när han inte fick visum till Sydafrika. Det var en ganska liten händelse så jag förstår den inte var värd att nämna.
Jag kikar in på den nya funktionen “massmedial matematik” och ser att Google+ har minskat 60% i aktivitet, snabb koll på dödsrunan G+ så framgår det att folk har räknat ut att det tydligen var en ökning med 513% egentligen, men den siffran säljer troligen inga lösnummer.
Frågan är nu helt enkelt, varför? Varför denna rapportering om Googles misslyckande?
Google+ har idag 40 miljoner användare, men jag tänker inte påpeka att det är det snabbast växande sociala mediet någonsin eftersom Google har en befintlig användarbas som är större än någon annan har (1 miljard söker på Google, 200 miljoner använder gmail). Nej, vi får leta någon annanstans, i något annat fenomen.
Och in kommer den sociala mediaeliten, med sig har de jantelagen under armen. Experterna, experter dubbade av sig själva och av medierna (när någon ska intervjuas måste det tituleras expert av trovärdighetsskäl) berättar gladeligen att Google+ är dömt att misslyckas, för när de loggade in på Google+ för första gången så hade ingen av deras trogna twitterföljare lagt till dem. De var nu gurus utan publik, den insikten gjorde ont. Helt klart var detta en plattform som var död innan den lanserades för de skulle nu bli tvungna att bevisa varför man skulle följa dem, ännu en gång.
Så, inför medias oändliga beundran berättade de utförligt, glada över att slippa de 140 tecknens fängelse, med otaliga ord. Se mina vänner, jag och jantelagen är överrens, det är dömt att misslyckas. Media applåderade, experterna eniga och en jätte som kan misslyckas. Må detta ske!
När Sean Parker i en intervju berättar en hel del om Facebook, Google och Spotify rapporterar svensk media att Sean sagt Google+ inte har en chans, internationell media rapporterar att han sa att Facebook tappat sina power users till Google+ och Twitter.
Man ser det man vill se, och än en gång vill alla vara profeten och vara först med dödförklara. Självuppfyllande profetia? Nej, inte heller denna gång, för Google+ är mer vitalt än något annat jag sett.
/Johan
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar